I morgon ska jag och PeO ge oss ut på havet och uppleva Svenska höjdare på Viking Cinderella. Som tur är så har vi frisknat till så pass att vi orkar. Den här hösten har nämligen varit något i hästväg eller ska man säga svinväg när det gäller hosta, ont i halsen och feber.

Det är ett späckat program med musik dygnet runt näst intill.

Arrangör är en kompis till PeO, Torsten Niklasson, han har tjatat på oss att åka på någon av hans ”musikbåtar” sedan jag och PeO träffades och nu ska vi äntligen iväg.

Det ska bli så roligt, jag är bara lite orolig att jag inte ska orka vara vaken och orka lyssna på Torsson som ska spela kvart i två på natten. Men det är ju bara att njuta av all härlig progg!

Ann-Sofie

Jag sitter och funderar på regeringens kulturpolitik och det enda jag kommer fram till är att den kommer att skapa en kulturfattigdom.

Vad menar jag med det då?

Jag ser i förlängningen att kultur av vilket slag det vara må för det första blir förunnat de som har pengar. Kulturen kommer dessutom att kommersialieras i och med borttagandet av ”kulturpensionen” det vill säga inkomstgarantin. Den ”smala” kulturen kommer att förtvina.

Åsa Linderborg skrivet i AFTONBLADET: ”Det är något djupt provokativt med målarkluddar som aldrig ger upp, trots att de inte kan försörja sig på sitt skapande.”

Maria Schottenius skriver i Dagens Nyheter:  ”Och ingen kan ha något emot att kultur genererar pengar. Problemet är bara att det finns nyskapande konst och kultur som aldrig kommer att göra det, där är den svaga länken. Den mer högljudda, populära kulturen kommer att klara sig, men vem tar ansvar för att svensk kultur inte hamnar i ett träsk av kommersiell populism när staten backar?”

Barbro Hedvall i Dagens Nyheter är också läsvärd:  ”Varför inte i stället starta från den måttligt goda nivå som den förra regeringen hade uppnått och höja den? Nu har man i stället utrett och utrett, småsparat och odlat gamla, grumliga fördomar om kulturmänniskor som parasiter.”

Icke godkänt regeringen!

Ann-Sofie

Den kommunala musikskolan är på utdöende sa en sommarpratare på radions P1 för lite sedan. Jag minns tyvärr inte vem det var men orden gav mig en funderare.

Ett antal kommuner drar ner på denna typ av verksamheter och/eller tar ut så höga avgifter så musikskolan blir få förunnat.

Rockbandet Kent som ursprungligen kommer från Eskilstuna har berättat hur viktig den kommunala musikskolan har varit för deras möjlighet att bli det de är idag, en av landets mest framgångsrika grupper.

Jag är stolt över att jag bor och verkar i en kommun som inte har för avsikt att nedmontera denna viktiga kommunala institution.

Ann-Sofie

Om inte Sveriges kommuner på olika sätt subventionerar idrottsverksamheter i form av föreningsbidrag och billiga lokalhyror så skulle vi inte vara så framgångsrika på den fronten som vi är i det här lilla landet. Dagens Nyheter har på debattsidan ett inlägg som tar upp dessa frågor.

Jag tycker att Thomas Idergard som har författat debattinlägget gör det lite väl enkelt för sig. Läs kommunstyrelsens ordförande Hans Ekströms korta svar på inlägget här.

En annan bloggares syn på saken finns här.

Jag misstänker också starkt att andra länder subventionerar idrottsverksamheter med skattebetalarnas pengar.

Idrottsföreningarna får också stöd i form av sponsring från näringslivet men det täcker sällan de kostnader som föreningarna har. Hur ska till exempel en liten simklubb kunna ta hela kostnaderna för ett badhus?

Allting kostar och vill vi ha ett blommande kultur- och idrottsliv då måste vi alla vara med och bidra till detta. Sedan kan man alltid diskutera prioriteringar och hur stora subventionerna ska vara.

Vi har just nu en ”tom” speedwayarena som står och kostar massa pengar och en lokal debatt har tagit fart vad gäller kostnaden för exempelvis hyran som speedway klubben betalade. Den täckte nämligen inte hela driftkostnaden som ligger på cirka fyra miljoner per år. Den hyran hade knäckt Smederna för länge sedan misstänker jag.

Ser att det finns de som tror att flytten av motorstadion gjordes på grund av att ”någon” ville bygga bostäder i området Snälltorpet där Smederna huserade innan flytten till Gröndal.

Så var inte fallet kan jag informera om. Motorstadion levde på lånad ”miljötid”. Att ha en så pass bullrande verksamhet så nära stora bostadsområden är inte tillåtet enligt Svensk miljölag. Därav flytten och inget annat.

Ann-Sofie

Jag är i full färd med att ta på mig min abaya och slöja.

Ann-Sofie

Jag är inte religiös men tycker att det finns vissa religiöst förknippade klädesplagg som är snygga till exempel denna Abaya som vanligtvis används av muslimska kvinnor på den arabiska halvön.

Jag vet vad crossdressing är men det känns som jag bryter gränser när jag klär på mig Abayan.

Det finns mycket symbolik i kläder.

Ann-Sofie

Detta är en lite exposé över sommaren 2009 so far. Fortsättning följer…..

Ann-Sofie

I  går hade vi den årliga så kallade syneförättningen. Det innebär att kommunalråd(s)gruppen åker en runda och besöker olika kommunala verksamheter.

I år gick först turen till Eskilstuna flygplats ute i Kjula för en enomgång av Eskilstuna Logistikpark och satsningen på Folkesta-terminalen. Där efter bar det av till Lilla Nyby där Jörgen B och Rainer S tog oss på en rundvandring. Med lagom god doft i våra näsor intog vi en lunch i en av stadens fina parker.

På programmet stod sedan besök på Nya Ungdomens Hus och Skatebanorna. Det var sedan det hände, i Parken Zoo hade Gibonaporna Tarzan och Jane trots sina höga åldrar fått till det och en liten apunge såg dagens ljus. Mamma Jane höll sig lungn med babyn men pappa Tarzan svingade sig stolt i repen, det var en härlig syn.

Det har hänt mycket i Parken Zoo, man jobbar mer aktivt med att visa djurens naturliga beteenden bland annat. Gamla Pampasresataurangen hade fått  en rejär uppryckning dessutom.

Jag kan varmt rekomendera ett besök där, det finns mycket att se och uppleva.

Ann-Sofie

Har varit på konferens och årsmöte i Kiruna några dagar och förutom att det var både kallt och ljust så var det allt igenom en lyckad resa. Jag var på några fantastisk föreläsningar bland annat om stadsplanering, trender och retorik.

Kiruna som är en ung stad ca 100 år måste på sikt flytta hela staden bort från malmkropen som LKAB bryter. Ett jätteprojekt som berör alla. Det fina stadshuset som ritades av Artur von Schmalensee, tilldelades Kasper Salinpriset 1964 för Sveriges vackraste offentliga byggnad.

Några andra hus som ryker i flytten är de lite speciella bostadshus som ritades av Ralph Erskine i kvarteret Ortdrivaren och kallas lustigt nog för Spottkoppen, Snusdosan, Herrens pris, Mullbänken och Berlinmuren. De har humor i Kiruna. I mitt förra blogginlägg syns Snusdosan och Spottkoppen.

Många andra byggnader berörs så klart också men det finns nu också en bra chans satt göra något riktigt bra och spektakulärt av det nya Kiruna som så sakta kommer att träda fram.

Jag gillar kommunalrådets filosofi att så långt det är möjligt låta kirunaborna styra detta. Dessutom var det skönt att höra LKABs inställning i frågan. Man kan sammanfatta inställning och säga att alla måste flytt och vi betalar kostnaden. LKAB och Kiruna lever ju i symbios med varandra.

Kiruna grundades år 1900, och Hjalmar Lundbohm räknas som dess grundare. Han var disponent vid gruvbolaget LKAB som påbörjade brytning av järnmalm i Kirunavaara i slutet av 1890-talet. Wikipedia

Denne Hjalmar Lundbohm insåg att om gruvarbetarna hade bra bostäder och tillgång till god kultur så gjorde de ett bra jobb. Människor som mår bra gör ett bra jobb var hans insikt i ren sosseanda. När Lundbohm skulle planera staden bjöd han inte bara dit arkitekter utan även konstnärer till exempel Carl Larsson, Anders Zorn och Albert Engström.

Lycka till med ett både spännande och utmanande projekt som öppnar upp för att dra världens blickar till Kiruna.

Ann-Sofie