Jag är ingen minglare

Jag hamnar då och då på mingelaftnar i jobbet och det är min fasa; fast jag som politiker borde gilla det hela. Jag tycker att jag är social och inte särskilt blyg men att gå fram till någon jag inte känner och börja prata om något ”intressant” känns tokjobbigt.

Jag är dock inte ensam. Jag hörde av någon som ofta rör sig i EU-sammanhang att man kan se vilka som är svenskar när det är mingel. Vi håller oss för oss själva eller gömmer oss i ett hörn.

Att gå runt med ett vinglas i handen och vara ytlig är liksom inte vår grej, tydligen.

Ann-Sofie

6 kommentarer

  1. Samtidigt så kan man ju få reda på det mest förunderliga ting när man talar med nån man aldrig träffat förr, och det är lika skoj att överraska genom att prata om något viktigt. Av din blogg att döma så saknar du inte stoff. Det är trevligt att läsa dina inlägg.

  2. Hej Anders, kul att du tycker mina inlägg är trevliga. Ja visst kan man få reda på allt möjligt bara man kommer till skott.

  3. Åh vad skönt att någon mer tycker som jag. Mingla är jobbigt. Jag som kan prata oavbrutet i timmar med vänner får tunghäfta direkt och börjar stamma om tråkiga ämnen som jobb och vart personen kommer ifrån… Men ibland stöter man ihop med ”en van” minglare som kan föra in konversationen på något intressant och då håller jag med Anders – man kan få reda på de mest förunderliga ting 🙂 Antar att man bara får träna helt enkelt för att själv kunna komma på de där intressanta och roliga ämnena.

  4. Hmmm… – Är ej det helt förutsättningsfria = ej intellektuellt förutsägbara samtalet med en främmande person – det mest fanatastiska som Wi har att se fram emot, egentligen…

  5. Ann-Sofie!
    Jag tror, att du missat något väsentligt. Man behöver inte ge sig på helt okända personer, men det är tillåtet. Mingel är att umgås med människor på ett otvunget sätt. Vad jag hittills har sett av dig, är du bra på detta.

  6. […] Mest lästa inlägg Jag är ingen minglare […]


Sorry, the comment form is closed at this time.

Comments RSS