Äntligen hemma!

Efter många om och men är jag äntligen hemma hos min Älskling. Jag och den politiska- och tjänstemanna ledningen i kommunen har varit i S:t Petersburg samt i vår vänort Gatchina. Det var en bra resa på flera sätt och vis. Det enda negativa är att mina fötter är lite ömma under av allt promenerande och vår hemresa som var minst sagt knölig men, men det är sån´t som händer.

Det som gjorde starkast intryck var besöket på den dagliga verksamheten för utvecklingsströda ”Karlssons kafé”. Som var både dagligverksamhet och korttidsboende. De glada och stolta människornas ansikten värmde i hjärtat, särskilt Anna som bodde i korttidsboendet och som med glädje visade sitt rum. Och då var standarden något som vi i Sverige skulle anse vara torftig. Men alternativet är instutitionsboende i Ryssland och det är ingen lek.

Att det finns vissa personer i Ryssland som tillskansat sig en hel del pengar är det ingen tvekan om. Jag har sällan sett så många låååånga limousiner som i S:t Petersburg, fula Hummerlimousiner dessutom.

Vi bodde inte på något lyxhotell men en sak snålade de inte på och det var golvvärmen i badrummet. Det var så hett så jag kunde inte stå stilla när jag till exempel borstade tänderna. Jag fick lägga handdukar på golvet för att inte bränna mig, knepigt.

Nu är jag i alla fall hemma hos min fina älskling, det är så skönt.

Ann-Sofie

PS. Givetvis kom ett antal kommentarer om vår resa på ekuriren, det var typ alla borde avgå samt att vi inte har någon kontakt med verkligheten DS.