Torka, stiltje eller kalla det vad ni vill

Bloggskrivandet har som ni säkert märkt legat i träda ett tag så här mitt i sommaren. Det finns inget särskilt skäl till detta bara blev så.

Det har varit en konstig sommar, av våra tre semesterveckor blev det bara en. Den fina veckan var vi i Jämtland som jag tidigare skrivit om. Vi åkte hem för att gå på Jimmy & Saras bröllop och sedan tog semestern en ny vändning.

Två dygn efter bröllopet insjuknade jag i en campylobacterframkallad sjuka som på Facebook gick under namnet ”Magsjukan från helvetet”. Av de cirka hundra bröllopsgästerna blev 31 personer sjuka. Två fick spendera flera dygn på sjukhus. Jag kom trots allt ganska lindrigt undan, bara fyra dygn som jag mådde riktigt dåligt.

När jag väl frisknade till fick min man PeO njursten och så gick den sista semesterveckan.

Vi är trots allt ganska nöjda med sommaren, vi fick ligga hemma och slöa och mysa utan dåligt samvete. Då och då släpade vi oss till något av våra favoritställen, Bishops Arms, Bistro Bar, Café Kaka och Jernberghska gården.

Nu är vi friska och PeO är tillbaka på jobbet medan jag kör träningspass varje dag i ca en timma i väntan på den elfte augusti när jag ska vara tillbaka i stadshuset igen.

Ann-Sofie

PS. Här kommer lite bonusmaterial: den restaurangen som med ganska stor säkerhet bjöd oss på campylobacterna hanterade saken på ett mycket tvivelaktigt vis. När Sara först kontakta dem blev de förbannade och sa att det inte kunde bero på maten utan det hela handlade om att Sara inte ville betala räkningen. De ville ha namnet på de som påstod sig ha blivit sjuka.

När sedan båda lokaltidningarna skrev som saken, jag blev till exempel namngiven, då blev det annat ljud i skällan. Då ringde man upp brudgummen Jimmy Jansson som är vice ordförande i kommunstyrelsen och sa att detta kan vi nog resonera om.

Jojo det är visst skillnad på kvinnor och män i deras lilla värld av blommor. Om smittskyddet ringer upp mig ska jag gärna svara på deras frågor DS.