Jag har alltid varit stolt över att det råder religionsfrihet i vårt land. För mig som är otrogen vad gäller religiös tro är det självklart att folk ska få tro på vad de vill. Huvudsaken är väl att man mår bra av det och inte kränker eller skändar andra människor.
Tyvärr så händer det både det ena och det andra i trons namn. Jag läser till exempel att kristna präster i några afrikanska länder pekar ut småbarn som häxor. Vuxna ger sig på dessa barn på vidriga sätt för att bota de från vad det nu är som de är besatta av.
Inom katolicismen förekommer sexuella övergrepp på småpojkar på grund av att det är jobbigt att leva i celibat.
Så finns det grupper på Facebook som vill stoppa byggandet av Moskéer. Fundera på det en liten stund.
År 1726 infördes något som kallades Konventikelplakatet, man förbjöd bönemöten på andra platser än i kyrkorummet. Man vände sig också mot frikyrkorörelsen. Det här med att stoppa byggandet av Moskéer känns så 1700-tal.
Tror de som går med i dylika grupper på Facebook att muslimerna slutar tro på sin gud om de inte får en byggnad att göra detta i. På vilket sätt stör det oss andra om några oavsett tro träffas och ber till vad de nu tror på?
Religionsfrihet har funnits i Sverige sedan 1952 och räknas som en mänsklig rättighet. Religionsfriheten ger också rätt till att stå utanför alla samfund, så har det inte alltid varit kära vänner.
Före 1860-talet fanns ingen religionsfrihet i Sverige för svenska medborgare. Svenska undersåtar kunde inte tillhöra något annat samfund än den evangelisk-lutherska kyrkan i Sverige, religionsfriheten är alltså något att vara rädda om.
Ann-Sofie
Isis kan man också tro på.
april 4, 2010
Kategorier: Kommentarer, Livet, Tankar för dagen . . Författare: Ann-Sofie Wågström . Comments: 1 kommentar
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.