Medias flockmentalitet = mobbning av värsta sort

Jag läser Thomas Hartmans inlägg i AFTONBLADET. Inlägget handlar om Thomas Hartmans sambo Anna Sjödin som när det begav sig var ordförande för SSU. Anna Sjödin och hennes sällskap hamnade i bråk på en nattklubb och det hela slutade med att Anna Sjödin dömdes att betala dagsböter.

Med anledning av detta sattes det stora mediedrevet igång utan någon som helst hänsyn till att det faktiskt är en människa man jagar och förtalar.

”Mediedrevet fick senare kritik av professorn i medierätt Hans Gunnar Axberger som menade att ”media var mer intresserad av att Anna skulle tvingas avgå och då var det inte intressant att ifrågasätta domens riktighet”. Skriver Thomas

Thomas Hartman ”Vem vågar säga förlåt till Anna” är en relevant fråga. Kändisar är också vanliga människor med känslor. Vissa är tåliga medan andra knäcks helt. Det kan ingen veta i förväg. Det jag har märkt under mina år som kommunpolitiker är att mediefolk verkar vara väldigt känsliga själva.

Jag frågade en gång en radiojournalist om förkunskaperna i det ämnet han intervjuade mig om, han blev oerhört stött. Vad har då dessa känsliga människor för drivkraft när de utan att reflektera hoppar in i drevet?

Detta är enligt mig den värsta typen av mobbning.

Annas egna ord om hur hon mådde kan ni läsa här. Bilden har jag lånat från bloggen upprattelse.se

Ann-Sofie

1 kommentar

  1. […] menar att det är svårt att ifrågasätta journalisterna om de själva inte är öppna för kritik: Det jag har märkt under mina år som kommunpolitiker […]


Sorry, the comment form is closed at this time.

Comments RSS