Regeringens omöjliga lån

Lite sent om sider kom jag mig för att läsa tidningen Dagens Arbete, den är riktigt bra i vanliga fall och i den senaste upplagan finns ett reportage om regeringens stöd till bilindustrin av Harald Gatu som är riktigt bra och läsvärt.

”Miljarderna som inte används” är den talande rubriken. Statens stöd till bilindustrin gavs via lån med 8% ränta som skulle betalas tillbaka på ett halvår, det är 24 miljarder kvar i den oanvända potten på totalt 28 miljarder och samtidigt har 24 000 personer fått gå från sina jobb.

Näringsminister Maud Olofsson höll presskonferens och slog på stora trumman när hon presenterade ”undsättningslånen”. En VD, Sören Strömberg på Zakrisdalsverken ett företag och underleverantör till fordonsindustrin kommenterar detta:

”Vilket jävla skitsnack av en totalt okunnig person. Det var bara som att strö salt i såret. Att gå ut och kalla de lånen för stöd var bara nys”.

En annan minister, Sven Otto Littorin besökte företaget Zakrisdalsverken och gav rådet ”ni kan väl bygga barnvagnar”.

Enligt tidningen Resumé har Sven Otto Littorin inget sagt detta eller ens varit hos ovan nämnda företag så därför styker jag ett streck över detta stycke.

Suck!

Ann-Sofie

4 kommentarer

  1. Tyvärr måste någon köpa de tillverkade bilarna!
    Sedan att staten sitter med ”Svarte Petter”, är ett grundläggande problem när man blandar två ekonomiska system.
    Två roller. Företagets roll, mål och uppgift är att gå med vinst (finns t.o.m. en lag om detta). Statens/kommunens roll att ge förutsättningar för detta. I detta rollspel kan företaget anställa produktiva arbetare som ska ge vinst. Icke lönsamma tillhör statens ansvarsområde. Syniskt, men så är rollerna rent krasst.
    Sedan kommer politiken in med sina styrningar för att finansiera dessa ”förutsättningar” för företagen, och avvägningar om hur hårt man kan beskatta företagens vinst. Dilemmat för staten är att välja mellan kostnad för arbetslösa eller kostnader för att stödja de icke-lönsamma företag. Det gäller för staten som ställer upp spelreglerna, att fördela över en del av ansvaret för de negativa följderna på företagen. Inte göra som tendensen inom bankväsendet. Vid kris måste staten gå in och stötta, vid nästa uppgång och vinst får bankerna återgå till tidigare beteende. Detta gör att det är ”ofarligt” att göra misstag. Vinster får företagen, förluster får staten ta hand om.

  2. En lögn blir inte sann för att den upprepas många gånger.
    Se: http://www.resume.se/nyheter/2010/05/07/ministern-rasar-mot-aftonb/index.xml
    Mvh
    Sven Otto

  3. Tyvärr måste någon köpa de tillverkade bilarna!Sedan att staten sitter med ”Svarte Petter”, är ett grundläggande problem när man blandar två ekonomiska system.Två roller. Företagets roll, mål och uppgift är att gå med vinst (finns t.o.m. en lag om detta). Statens/kommunens roll att ge förutsättningar för detta. I detta rollspel kan företaget anställa produktiva arbetare som ska ge vinst. Icke lönsamma tillhör statens ansvarsområde. Syniskt, men så är rollerna rent krasst.Sedan kommer politiken in med sina styrningar för att finansiera dessa ”förutsättningar” för företagen, och avvägningar om hur hårt man kan beskatta företagens vinst. Dilemmat för staten är att välja mellan kostnad för arbetslösa eller kostnader för att stödja de icke-lönsamma företag. Det gäller för staten som ställer upp spelreglerna, att fördela över en del av ansvaret för de negativa följderna på företagen. Inte göra som tendensen inom bankväsendet. Vid kris måste staten gå in och stötta, vid nästa uppgång och vinst får bankerna återgå till tidigare beteende. Detta gör att det är ”ofarligt” att göra misstag. Vinster får företagen, förluster får staten ta hand om.
    +1

  4. Tack för påpekandet Sven Otto!

    /Ann-Sofie


Sorry, the comment form is closed at this time.

Comments RSS