Möjligheternas land och det fackliga löftet

Jag precis börjat läsa Mona Sahlins bok Möjligheterna land. Det är väl inte så konstigt att jag tycker att boken är mycket bra och framtidsinriktad. Mona gör emellanåt tillbaka blickar på sin vid det här laget ganska långa politiska period i Riksdagen, regeringen och i opposition.

Mona skriver att Reinfeldt ser arbetslöshetsförsäkringen som en hängmatta för den lata medan hon ser a-kassan som en studsmatta mellan två jobb.

Arbetslöshetskassan ska aldrig ses som ett bidrag, ett bidrag kräver inga premieinbetalningar. A-kassan byggdes upp av fackföreningsrörelsena under många år som en solidaritetshandling, för att skydda sig och sina vänner från att på grund av svält och armod ta underbetalda jobb. Då pressas nämligen lönerna ner för andra löntagare.

Inom fackföreningsrörelsen finns en överenskommelse som kallas för det fackliga löftet:

Vi lovar och försäkrar
att aldrig någonsin
under några omständigheter
arbeta på sämre villkor eller till lägre lön
än det vi nu lovat varandra.

Vi lovar varandra detta
i den djupa insikten om
att om vi alla håller detta löfte
så måste arbetsgivaren
uppfylla våra krav!

Ann-Sofie

Dagens Citat!

Dagens citat härrör från Svenska Dagbladet och Elise Claeson:

”Unga behöver inte rösta på de rödgrönas bidragslinje för att få mera tid. Jobbskatteavdragen gör att vi kan jobba mindre utan att sänka nettolönen.”

Något för det blå laget att fundera över. Deras uppfattning är att pengar alltid är den starkaste drivkraften och därför gör jobbskatteavdraget att vi som får del av det drivs att jobba mer.

Sorry guys, ni lever i kretsar av människor som kanske har inställningen att mest pengar när han dör vinner. Men hör och häpna det finns annat i livet som betyder något.

Det som är viktigt för mig är att mina medmänniskor har det hyggligt bra. Ett samhälle med små ekonomiska klyftor är alltid ett bättre samhälle.

Ann-Sofie

PS. Här finns en annorlunda syn på saken DS.