Å-varvet var bara början

När jag fick se att man planerade en löptävling i Eskilstuna kallad Å-varvet så kände jag att det var dags att börja springa igen. Min syster Maria ska dock ha creed för att det blev verklighet.

Jag tyckte att jag hade all tid i världen att träna inför denna kvartsmara. Jojo!

Jag poverwalkade förvisso i vintras drygt en mil varje gång. Men det  är stor skillnad på att springa/jogga. Jag hann i alla fall springa vid två tillfällen innan det var dags i lördags. Jojo säger jag igen.

Årets varmaste dag, vattnet tog slut på vätskekontrollerna när vi sölkorvar väl var där. Men vad då. Min ambition var att komma i mål på egna ben och det gjorde jag. Fick trevligt sällskap med Ann-Britt Kent vi tog oss över mållinjen tillsammans. Nu kommer jag att fortsätta löpträna, jag gillar det faktiskt och nästa ”tävling” blir Dianamilen i augusti.

Vill framföra ett stort TACK till en man boende i Snopptorp som på egen bevåg dragit fram vattenslangen och egna muggar, det var räddningen.

Här springer vi i mål på ca en och en halv timma: