Genvägar äro senvägar, detta har en hel del idrottare kommit underfund med. Att försöka ta genvägar genom att dopa sig är väl förmodligen lika gammalt som idrotten i sig. Det verkar liksom ligga i en del människors natur att fuska sig fram i tillvaron.
Men hur smart är det att ta doping i dessa dagar när kontrollerna står som spön i backen?
Ann-Sofie
1 kommentar
Sorry, the comment form is closed at this time.
Ann-Sofie Wågström´s Weblog 
Ja, visst är det tråkigt att en del idrottare väljer att ta till otillåtna medel för att nå toppen. De frekventa dopningstesterna är ett mycket bra system, men tyvärr ligger många gånger idrottarna och de kemister som anslutit sig till fuskarskaran ett par steg före. Bara genom att ändra på en liten sidogrupp i en molekyl så uppstår ett helt nytt ämne, och då kan även analysmetoden måst uppdateras för att detektera substansen i fråga.
I det nya numret av Läkartidningen publicerades en artikel om hur en betydande andel i befolkningen till och med kan dopa sig med ”vanligt” testosteron utan att det identifieras. (Jag återger den i korthet på min blogg under dagens datum, 28 juli 2008, för den som vill veta mer.)
Med vänliga hälsningar
Anki Sundin, NGruppen